ii. Religionsbegreppet

Den teologiska traditionen ger oss inte nämnvärd hjälp, då vi vill analysera de objektiva karaktärsdrag, som definierar en religion och särskiljer den från andra sorters övertygelser, ideologier eller sociala grupper. Vi behöver för detta ändamål begagna oss av begrepp och moderna baseringar, så att vi kan skapa en vetenskaplig bild av det religiösa fenomenet, men utan att glömma att detta är en individuell och intim andlig upplevelse och som sådan undgår vissa av de övriga sociala vetenskapernas vanligaste argument.

Detta betraktelsesätt av tolerans och tvärreligiös dialog innebär en utmaning och är absolut nödvändig i det nutida samhället, vilket betonats av kända teologer som Leonard Boff och Hans Kung.

Precis som ordet religion betecknar (från latinets re-ligare: att förena eller återförena) ett samfund av människor förenade genom övertygelse, bruk eller tillbedjansform, kan även religion som sådan betraktas på detta sätt. Samfundet måste självklart vara förenat i ett sökande efter “det Gudomliga” och definieras genom sitt sätt att bemöta det mänskliga livets problem. Det är på grund av detta som religionshistorien ofta behandlar upplevelsen och den personliga kontakten med “det heliga.”

Kunskapen och erkännandet av något “heligt,” som ett upphöjt begrepp för individens värdighet, är inte exklusivt kristet utan utgör kärnan i samtliga religioner. Även det andra Vatikanrådet (Vatican Counsel II) medgav detta i sitt dokument De Dignitatis Humanae (Om tro och religiös pluralitet).