Med början i mitten av det nuvarande århundradet har de västerländska samhällena märkt ett förnyat intresse i mångfalden av uttryck för religiösa fenomen. Detta intresse beror på:

* uppkomst eller utveckling av nya religioner, särskilt i Förenta staterna (såsom det Internationella Sällskapet för Krishna-Medvetande, Scientologi-kyrkan, den Gudomliga Ljusmissionen);

* spridningen till nya geografiska områden av religioner som sedan länge funnits i andra områden (som en del österländska religioner i Amerika och Europa; Pingstvännerna, Jesu Kristi Kyrka för de Sista Dagarnas Heliga (mormonkyrkan) och Jehovas Vittnen från Förenta staterna till Sydamerika och Europa; Santeria från Kuba till Förenta staterna och länder i Centralamerika; och Umbanda från Brasilien till Uruguay, Paraguay, Argentina, Chile och till en mindre grad till Förenta staterna och Europa).

* “väckelsen” i de bestående religionerna (som i de karismatiska reformationerna i evangelismen och i katolicismen, tillväxten av spiritualistiska katolska grupper, osv.) och

* tillkomsten av en mångfaldig, ocentraliserad spiritualistisk subkultur (allt det som har fått namnet New Age).

Intresset för religiös mångfald återupplivade gamla diskussioner inom samhällsvetenskaperna, vilket ledde till mera exakta definitioner av religiösa fenomen. Skilda grupper av samhällsvetenskapare har uttalat sig för olika typer av definitioner, som ofta motsvarar deras egna teoretiska intressen.